Principen är att arbetsgivaren har rätt att kvitta sin fordran på en arbetstagare genom löneavdrag. Men det finns begränsningar i lagen, skriver juristen Kati Piipponen.
Kvittning är ett sätt att driva in en skuld i ett läge där både fordringsägaren och gäldenären har fordringar på varandra. Min artikel gäller en situation där arbetsgivaren har en fordran på arbetstagaren. Arbetsgivaren kan ha en fordran på arbetstagaren till exempel för att för mycket lön betalats till arbetstagaren, för att arbetstagaren fått löneförskott eller tagit ett lån av arbetsgivaren eller för att arbetstagaren ska ersätta en skada som hen orsakat. Vid sidan av penninglönen räknas naturaförmåner, arvoden och andra förmåner som arbetstagaren får med anledning av arbetet som lön. Kostnadsersättningar ses däremot inte som lön. Arbetsgivaren kan helt fritt kvitta mot kostnadsersättningar bara arbetstagaren får en skälig andel.
Om arbetsgivaren har en fordran på en arbetstagare har arbetsgivaren i princip rätt att kvitta den mot arbetstagarens lön. Men före kvittningen bör arbetsgivaren kräva att arbetstagaren betalar sin skuld och försäkra sig om att begränsningarna av kvittningsrätten inte hindrar kvittningen.
Om det är frågan om en kvittningsbar fordran kan arbetsgivaren ensidigt kvitta sin fordran utan medgivande av arbetstagaren efter att ha ställt sitt krav. De motsatta fordringarna upphör genom kvittningen.
Arbetsgivarens kvittningsrätt begränsas av allmänna förutsättningar och av de särskilda förutsättningarna i paragraf 17 i andra kapitlet i arbetsavtalslagen. De allmänna förutsättningarna för kvittningsrätten är att fordringarna är klara, ostridiga och kvalitativt likadana (till exempel penningsfordringar). Om arbetstagaren inte erkänner ersättningsskyldighet för en skada får arbetsgivaren inte kvitta sin fordran. En skuld som ännu inte förfallit till betalning kan inte drivas in genom kvittning. En förfallen fordran kan kvittas om förutsättningarna för kvittning har uppfyllts innan fordran förfallit eller om parternas fordringar är kopplade till samma rättsförhållande.
Dessutom måste arbetsgivarens motfordran vara en indrivbar. Det innebär att motfordran måste duga som grund för en fullgörelsedom i rätten. I praktiken innebär det en penningsfordran. Om arbetsgivaren beviljat för många semesterdagar till arbetstagaren duger det inte som grund för en fullgörelsedom. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar i motiveringen till sitt avgörande 24.8.2007/2109 HFD:2007:57 att semesterns värde inte kan ses som en indrivningsbar motfordran. Arbetstagaren kan inte heller förpliktas att återbära arbetsgivaren värdet på semestern med stöd av principerna för återbäring av obehörig vinst.
Enligt paragraf 17 i andra kapitlet i arbetsavtalslagen får arbetsgivaren inte kvitta arbetstagarens lönefordran med motfordran till den del lönen enligt utsökningsbalken eller en förordning som utfärdats med stöd av den är undantagen från utmätning (den så kallade skyddsdelen).
Avsikten med begränsningen av utmätningen av lönen är att trygga arbetstagarens minimiutkomst fram till följande lönedag. Före kvittningen ska arbetsgivaren reda ut och kontrollera hur mycket som får kvittas och hur stor den skyddade andelen av lönen är i enlighet med utsökningsbalken. År 2018 är den skyddade andelen 22,41 euro om dagen för gäldenären. Om gäldenären har försörjningsplikt ökas summan med 8,04 euro per person som ska försörjas. Mer information om den skyddade andelen och beräkningen av kvittningsandelen finns på Utsökningsverkets webbplats.
Begränsningarna av kvittningsrätten är tvingande lagstiftning. Arbetsgivaren kan inte avvika från begränsningarna till arbetstagarens nackdel genom arbetsavtal, kollektivavtal eller på något annat sätt. Om kvittningsrätten har använts lagstridigt är arbetsgivaren ersättningsskyldig. Arbetsgivaren kan dömas till böter för brott mot bestämmelsen om kvittningsrätt i arbetsavtalslagen.